För räkenskapsår som börjar 1 januari 2014 är det nu dags att välja vilket regelverk som alla aktiebolag
och ekonomiska föreningar skall rätta sig efter. Från och med januari är K3 det nya redovisningsregel-
verket som gäller, men för dig som driver ett mindre, privat företag har du möjlighet att välja
den förenklade varianten, K2.

Ett vanligt missförstånd är att K-regelverken, däribland K2 och K3, reglerar hur ett företag ska sköta
sin löpande bokföring. Det är felaktigt. K-regelverken reglerar hur företag ska gå till väga vid upp-
rättandet av den finansiella rapport som sammanfattar den löpande bokföringen för ett visst
räkenskapsår. I K2 är denna finansiella rapport en årsredovisning. I K3 är det i form av en års-
redovisning eller en koncernredovisning. (I K1 är den finansiella rapporten i form av ett förenklat
bokslut.) Det är inte K-regelverkens funktion att informera om på vilket konto en nyinköpt maskin
ska bokföras. K-regelverkens funktion är istället att informera om hur denna maskin ska tas upp
och värderas i årsredovisningen i slutet av räkenskapsåret. K-regelverken är normgivning som
informerar företag av olika slag och storlek hur de ska gå tillväga när de upprättar de finansiella
rapporterna. K2 och K3 är två olika tillvägagångssätt vid upprättande av en årsredovisning.

K2 är ett mindre komplext regelverk som ger tydligare instruktioner om hur
företaget ska göra. ”Nackdelen” med K2 blir då att årsredovisningen blir mindre tillförlitlig och
ger en mindre rättvisande bild. K3 är ett mer flexibelt och komplext regelverk som kräver fler
bedömningar och uppskattningar från företaget. Fördelen med K3 blir då att årsredovisningen
blir mer tillförlitlig och ger en mer rättvisande bild.

Dessa skall tillämpa K3

Om ditt företag uppfyller mer än ett av nedanstående tre kriterier två år i rad måste K3 tillämpas:
– Företaget har fler än 50 anställda.
– Företaget har mer än 40 miljoner kronor i balansomslutning.
– Företaget har mer än 80 miljoner kronor i nettoomsättning.

Detta gäller även alla noterade företag, oavsett storlek liksom ett mindre, privat moderföretag i en
större koncern. Dessa skall också tillämpa K3.

För det mindre företaget

Förenklat kan man säga att K2 passar bra för mindre företag med en relativt okomplicerad verksamhet
medan K3 är mer anpassat för lite större företag med mer komplexa verksamheter och transaktioner.
För mindre företag gäller det att tänka efter: att välja det enklare regelverket K2,eller gå över till det
nya K3? Att senare byta upp sig till K3 kan vara möjligt, men har man väl bytt kan det vara svårt att
gå tillbaka. Har man få intressenter och inte har något behov av att balansera egenutvecklade im-
materiella tillgångar, då är K2 ofta ett bättre alternativ. Det kan till exempel vara ett företag med
inte så många anställda, inga externa långivare och som har en enkel verksamhet och inte några
komplicerade poster i balansräkningen. Det kan vara ett litet familjeföretag eller ett företag där
ägarna själva är väldigt engagerade i verksamheten.

Väsentliga skillnader

K2 är ett regelbaserat regelverk (detaljerade regler med få valmöjligheter)​​, och därför ansett
som enklare att tillämpa. K2 anses därav kräva mindre redovisningskompetens. K3 är ett princip-
baserat regelverk, vilket ger större flexibilitet och utrymme för bedömningar. K3 kräver därav
högre kompetens av dess tillämpare för att tillgodogöra sig denna utökade flexibilitet.

En stor skillnad mellan regelverken är tillämpningen av komponentavskrivning för materiella
anläggningstillgångar. Om ett företag som har tillgångar med betydande komponenter som
väsentligt skiljer sig åt i nyttjandeperiod, ska dessa komponenter skrivas av separat. Ett
exempel är om företaget äger en fastighet. I vanliga fall kanske man då skriver av en procent
rakt av, men i nya K3-regelverket måste du skriva av fastighetens alla komponenter för sig,
som exempelvis taket, fönstren, stammar, osv. Fördelen med det är förstås att det blir en mer
rättvisande bild av resultatet, eftersom själva stommen kanske skrivs av på 100 år och taket på
25 år. På det sättet skriver du av din anläggningstillgång i takt med att den förbrukas.
Sannolikt blir detta besvärligt för många mindre fastighetsbolag, som därför väljer att tillämpa K2.
För förvaltningsfastigheter gäller dessutom att man skall upplysa om det verkliga värdet enligt K3.
När man står inför valet av K3 eller K2 bör man därför bland annat se över företagets
anläggningstillgångar. Består dessa av betydande komponenter med skilda nyttjandeperioder
ska man vara medveten om att man i K3 måste beakta detta i sin redovisning.

En annan viktigt skillnad mellan K2 och K3 är att i K2 får man inte redovisa uppskjutna skatter.
Om ett mindre företag tidigare gjort förluster och därmed har ett inrullat skattemässigt under-
skott ett år, och under de efterföljande åren gör vinster, kan dessa kvittas mot förlusten.
Skillnaden är att du inte får redovisa en uppskjuten skattefordran i K2, men det kan du i K3
om kraven uppfylls.